Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (5) Senaste inläggen

Allmänt kattprat Avel & genetik Avelshane finnes/sökes Berättelser Bortsprungen/hemlös katt Foder & pälsvård Fotogalleri Färggalleri Hobby & prylar Humor Hälsa & beteende iFokus info Kattklubbar Kattungar till salu/sökes Kattungeprat Kusinraser Minneslund Omplacering Sjukdomar & defekter Standard & färger Tävling Undersökning/omröstning Uppfödare Utanför ämnet Utställning
Artiklar - övriga

Sverige klarar bara 25 kattraser...

2008-09-17 21:52 #0 av: Nilla

Antalet kattraser är visserligen bara en bråkdel av antalet hundraser. Rina Matthiessen vill ändå hellre se att kattuppfödare satsar på att hålla de befintliga raserna sunda än på att utveckla nya. Framför allt vill hon inte se några fler korsningar mellan vilda kattdjur och tamkatter...

 

 

Själv har Rina både hund och katt, pointer och europé. Hunden Vivi kommer fram och hälsar medan européerna är lite mer avvaktande när jag stiger in hemma hos Rina i stockholmsförorten Älta. Rina är uppvuxen med jakthundar men kunde på grund av tidsbrist inte ha hund under sin yrkesverksamma tid. När hon gick i pension kunde hon dock överta en pointer vars tidigare ägare hade dött.
- Jag ville gärna ha just den rasen eftersom de är så mjuka i munnen att de kan bära levande fågel utan att skada den och sällan är aggressiva. Hunden fick flytta in på prov för jag ville se hur den skulle fungera tillsammans med mina katter. Det visade sig gå alldeles utmärkt, berättar Rina.


Trots att Rina inte är kattdomare är hon en erkänd auktoritet inom raskattvärlden. Hon har fött upp européer sedan 1975 och devon rex sedan mitten på 90-talet och var mellan 1979 och 1993 medlem för avelsrådet i Sveriges Kattklubbars Riksförbund (Sverak). För en bredare allmänhet är hon mest känd för sin bok Kattraser A-Ö som kommit ut i två upplagor på förlaget Bra Böcker.
Här presenterar hon kattraser från hela världen, även flera som ännu inte importerats till Sverige. Andra var tidigare populära för att sedan nästan helt försvinna.

svart katt.jpg

 

Rina bläddrar i boken och berättar om raser som kommit och gått.
- Foreign White, alltså helvit siames, var på sent 70-tal en spännande nyhet som en del uppfödare satsade på men idag finns det knappt en handfull kvar i Sverige. Officiellt har rasen bakats in i den stora gruppen siameser och orientaler, exemplifierar Rina.
Samma mönster har hon sett i USA, landet där de flesta nya raserna uppstår. Ojos Azul, en korthårskatt som fått sitt spanska namn för sina blå ögons skull, finns inte kvar i USA längre. Enligt Rina beror det på att genetiska problem upptäckts inom rasen.
- Det är tveksamt om scottish fold kommer klara sig. Det finns bara en eller två uppfödare i Sverige och ganska få internationellt. Snowshoe och singapura finns det bara enstaka exemplar av i Sverige så det kommer knappast att bli något av dem här heller. Det är samma sak med sokoke. Det går kanske att hitta avelshane till några kullar men sedan rinner det ut i sanden.

kitten 2.jpg


Hon bläddrar vidare i boken och stannar vid somali. Konstaterar att den gått bra på utställningar ett tag men tillägger att hon inte tror på den i längden. Hennes erfarenhet är att de som börjar med somali successivt övergår till ursprungsrasen abessinier.
- Sibirisk katt kommer kanske att klara sig tack vare att de är lite sötare än de liknande raserna maine coon och norsk skogkatt som dock båda har ett rejält försprång.
Hon skulle gärna se att turkisk van överlevde eftersom den är lite egen men hon är tveksam till den lilla rasens framtiden. Liksom hon är tveksam till om den egna favoritrasen europeiskt korthår kommer att klara sig.

katt 2.jpg

 

OROLIG FÖR EUROPÉN
- Jag är väldigt bekymrad för européns framtid. Den är alldeles för lite efterfrågad. I många år har vi överproducerat raskatter. Det är många uppfödare som tvingas avliva ungar för att de inte får dem sålda, hävdar Rina.
Hon förklarar det med att alltför många nya kattungeköpare dels blir så förtjusta i sin ras att de vill prova att föda upp själva, dels att många ser kattuppfödningen som en chans att tjäna pengar.
- De kanske betalade 6000 kronor för sin katt och räknar ut att de ska tjäna 18 000 på ett bräde om de får tre kattungar. Så enkelt är det inte tyvärr. Många uppfödare blir sittande med alltför många ungar som de inte kan sälja, säger Rina.
Även om antalet hundraser är mycket större ser hon ett liknande mönster där. Trots att det redan idag med drygt 30 kattraser på marknaden finns en bristande efterfrågan så tror att Rina att det på sikt kan finnas utrymme för ett 50-tal olika kattraser.
- I min bok finns 56 raser men några har som sagt försvunnit och andra har tillkommit. Det skulle gå med 40-50 raser men inte utan svårigheter. På hundsidan finns det ju ett antal riktigt stora raser och sedan många tillfälliga raser. Ofta har de startats av någon som importerat en hund och sedan föder upp den i några generationer innan det ebbar ut. Sedan kan rasen komma igen en period längre fram. Sådant händer även på kattsidan.


Rina menar att moden och trender styr även inom hund- och kattaveln. Eftersom hundar avlas för olika funktioner finns det många fler hundraser än kattraser. Det som kan varieras på katten är främst utseendet.
- Det kanske kan finnas 50 utställningsbara raskatter i Sverige även om det ställer stora krav på domarna. Däremot finns det nog bara underlag för en sund avel av hälften av de raserna.

katt.jpg

 

RYSSAR BLEV BÄTTRE
En av de mindre kattraserna som Rina ändå är säker kommer att klara sig bra är russian blue. Men för några år sedan var många ryssuppfödare bekymrade.
- Då blev jag tillsammans med stadsagronomen vid Sveriges Lantbruksuniversitet, Per-Erik Sundgren inbjuden till ett möte som rasringen anordnade. Uppfödarnas främsta problem var katternas temperament - de gick knappt att ta i en del katter, än mindre ta dem till veterinären och givetvis inte visa dem på utställning. Mitt och Per-Eriks råd till uppfödarna var att de skulle använda många fler avelshanar och även importera avelshanar även om de inte alltid hade den önskade skandinaviska rysstypen. Typavvikelser brukar rätta till sig med tiden, men målet måste hela tiden vara att få fram sunda, trevliga och rastypiska katter, inte att genast få fram utställningsvinnare. Ryssuppfödarna följde våra råd och numera kan man hitta 20-25 aktiva avelshanar i registret i klubbtidningen Ryska posten.
Rina tillägger att oberoende av kattras är de flesta hankatter som används i aveln unga och kastreras efter nya parningar.
- Tack vare detta har de flesta ryssar ett mycket bättre temperament idag. Deras utseende har blivit mer varierat och den skandinaviska typen mer sällsynt i vissa fall men temperamentet är viktigast, menar Rina.
Ett annat stort bekymmer tycker hon är fascinationen inför katter med vilda kattdjur bland förfäderna. Bengalen är en etablerad ras i Sverige nu men har varit mycket omdiskuterad. Rasen är resultatet av en korsning mellan huskatt och dvärgtigerkatt.

Dvärgtigerkatt.jpg

I Jordbruksverkets regler föreskrivs följande för vildkattshybridraser som bengal, savannah och chaussie: "Vill du föra in ett sådant djur från utlandet ska du först studera stamtavlan, där parningen med vilt djur noteras. Om de fyra senaste generationerna är fria från vilda djur får du hålla djuret i Sverige."


Rina känner också till flera uppfödare som i strid med eller i okunnighet om lagen importerat hybridraskatter som har ett vilt kattdjur för nära tillbaka i stamtavlan.
- Det här korsandet mellan tamkatter och vilda kattdjur är framför allt ett hot mot de vilda kattdjursarterna. Nästan alla små vilda kattdjur är utrotningshotade och deras situation förbättras inte av att man korsar dem med tamkatter. Parningar mellan serval och tamkatter är lika onaturliga som om människor och gorillor hade parat sig, hävdar Rina som dock inte tror att experimenterandet med nya kattraser kommer att upphöra.
- Nej, nyheter är ju alltid spännande men det är viktigt att seriösa uppfödare framför allt fokuserar på kattens välbefinnande och temperament och då är det ingen bra idé att para in vilda kattdjur eller att använda för få avelshanar inom rasen, menar Rina.

topplist_left.gif

Artikeln är publicerad med tillstånd av Åke Steinwall på tidningen Kattliv. Fotot på Rina Matthiessen finns i den ursprungliga artikeln. Övriga bilder är infogade för att göra artikeln mer lättläst och är från privat samling.

 

Anmäl
2008-09-19 22:20 #1 av: Silvestris

För att uttrycka mig milt så är den damen full of it. Att osålda raskattungar skulle avlivas är om något en raritet. Har dock hört mycket sägas och sett mycket skrivas av den damen... synd att hon tas på så stort allvar.

Anmäl
2008-09-19 22:44 #2 av: Nilla

Har ingen aning om vem hon är. Jag kollar emellanåt i Kattlivs arkiv och publicerar sånt som jag tror kan vara av intresse för medlemmarna. Skulle någon artikel leda till diskussion, så är det ju bra. Här kan jag dock inte uttala mig ett skvatt. Obestämd

Nilla

Anmäl
2008-09-19 23:27 #3 av: paivi

Tanten verkar inte ha någon aning om någonting över huvud taget - om inte jag hellerTungan ute

Anmäl
2008-09-20 03:12 #4 av: [hakkapelitta]

Det jag läst hon skrivit i flera, flera år i alla urgamla Våra katter har inte direkt gjort att jag skulle säga att jag respekterar hennes åsikter..

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.