Hälsa & beteende

Katterna påverkas av vårt beteende.

2009-04-15 22:18 #0 av: Nilla

I ett villaområde i Simrishamn bor Helena Kubicek och Peter Boye med dottern Wendela och katterna Simpson och Osmond. Helena och Peter arbetar som KBT-terapeuter men de tycker också att de har nytta av sina kunskaper även i umgänget med sina katter.

 

 
Peter och Helena driver tillsammans företaget Kognitiva Rehab-gruppen Skåne. Båda är kognitiva beteendeterapeuter och Helena är dessutom psykolog och författare. De handleder personalgrupper, föreläser, håller sömnkurser, ordnar privatterapi för människor med depression, panikångest med mera. Helena har också skrivit en bok om depression.
Kognitiv beteendeterapi utgår alltid från en analys av patientens beteende och reaktioner på omgivningen. Terapin syftar till att förändra tankar, vanor och beteenden så att individen mår bättre. De senaste fyra åren har de också funderat över sina katters beteende.
- Peter hade haft katt när han var liten men jag hade haft lite allergiska besvär så jag visste inte hur det skulle gå när vi åkte och tittade på en kull devon rex-ungar. Jag fick inga allergibesvär så vi bestämde oss för att testa men vi visste inte vad vi gav oss in på när vi skaffade just devon rex. De är väldigt aktiva, uppfinningsrika och sociala katter, tycker Helena.


Spår av katternas påhittighet kan ses i Helenas och Peters hem. Alla dörrhandtag är till exempel vända uppåt för att hindra katterna från att öppna dörrar. Katterna hoppar runt i det öppna vardagsrummet medan vi sätter oss ner i köket för att prata om kattligt och mänskligt beteende.
- För oss som beteendeterapeuter var det ganska naturligt att börja observera katternas beteende men vi har förstått att beteendestudier och beteendeterapier är mycket vanligare för hund än för katt. Vilket är konstigt eftersom katter är smarta djur, säger Peter.
- Vi är ju inte kattpsykologer men vi använder ändå våra yrkeskunskaper när vi försöker att förstå varför katterna beter sig som de gör och hur vårt beteende påverkar katternas reaktioner, förklarar Helena.
En skillnad mellan hund och katt är ju att katten som inte är ett flockdjur är mindre benägen att vara till lags och hitta sin plats. Osmond är drygt tre år och Simpson fyra år gammal. Simpson är dessutom pappa till Osmond.
- Simpson var inte glad åt att sonen flyttade in. Det var rena slagsmålet första dygnet men när vi började fundera på att lämna tillbaka Osmond så gick det över. I början fick jag ägna mig mycket åt honom så han har fortsatt att ty sig mer till mig medan Simpson är ett slags alfakatt och oftare söker Peters uppmärksamhet, menar Helena.

VANDES TILL VÄNSKAP

De båda har varit ovänner en period till. I somras var Osmond ute på uteplatsen när en främmande katt passerade. Den skrämde tydligen Osmond som rusade in i lägenheten och krockade med Simpson. Båda katterna blev skrämda och sedan tålde de inte varandra.
- Osmond blev så skrämd att han började kissa och bajsa överallt. Det var oväntat att det skulle bli fiender igen när de varit vänner så länge. När detta hände fick vi hålla katterna åtskilda i några dygn. Jag sökte information på olika kattsajter på nätet och det jag läste var inte uppmuntrande utan gick ut på att en katt var långsint och knappast skulle försonas med en katt den blivit skrämd av, berättar Helena.


Peter tyckte dock att de skulle prova att gradvis exponera katterna för varandra. Begreppet används inom KBT-terapi och går ut på att en person som till exempel är rädd för något ska utsättas för detta i små, kortvariga doser och sedan trappas exponeringen gradvis upp.
- Jag började med att låta katterna se varandra och sedan vistas i samma rum under korta stunder i min närvaro så att jag snabbt kunde separera dem om de började visa fientlighet. Efter varje kontakt fick katterna belöning i form av godis och kel, förklarar Peter.
Den här terapin pågick i tre veckor. Under den perioden bodde Osmond, den yngre katten som hade blivit skrämd, för sig själv i sovrummet för att hans stresströskel skulle kunna sänkas. Träffarna mellan katterna blev successivt längre och Osmond visade efter ett tag ett eget intresse för att komma ut ur sovrummet.
- Till slut var katternas relation återställd. Simpson hade betett sig som vanligt hela tiden så det var Osmond som, genom att under positiva och trygga omständigheter gradvis exponeras för den katt som han omotiverat hade blivit rädd för, blev av med sin rädsla, förklarar Helena.

STÖRANDE FÖRÄNDRINGAR
Hon tillägger att det inte är kognitiv beteendeterapi de försöker tillämpa på katterna. Kognitiv betyder tanke och om katternas tankar kan en människa inte veta någonting. Snarare är det en analys av katternas beteende de försöker sig på.
- Vi tittar på situationen som utlöser beteendet och sedan konsekvensen det får. Vi försöker också se hur vårt eget beteende påverkar katterna. Det är ofta tydligt att vår stress överförs till katterna. Om vi lugnar ner oss ser vi genast effekt på katterna, påpekar Peter.
- Ja, det är nog viktigt att leta hos sig själv först när katterna börjar bete sig annorlunda. Till exempel såg vi hur en av katterna började tappa päls när vi flyttade och tillfälligt bodde i en trång lägenhet. Förändringarna var tydligen alltför stressande för dem, säger Helena.
Hon funderar på om så omvälvande händelser som en flytt bör ske successivt och med stor hänsyn till kattens behov av kontinuitet.

 

POSITIV FÖRSTÄRKNING
När Helena och Peter är bortresta får katterna bo hos Helenas föräldrar som har hund. Simpson har inga problem med att umgås med hunden men Osmond håller sig undan. Men även om det går bra att bo hos kattvakten så rusar båda katterna till mötes när Helena och Peter kommer tillbaka för att hämta dem.
- Katternas beteende förändrades när vi fick barn. Osmond kräktes nästan varje gång jag ammade. När vi ringde veterinären frågade hon om vi flyttat eller fått barn. Det var tydligen en vanlig reaktion på förändringar. Vi löste problemet med att ägna mer tid åt honom och nu är båda katterna goda vänner med vår dotter. När hon skriker kommer Simpson alltid dit och håller henne sällskap, berättar Helena.
Peter och Helena har också försökt lära katterna att förknippa olika tonlägen med lek, mat eller något annat. De undviker att skrika åt katterna eller kasta ner dem.
- Vi försöker också vara uppmärksamma på vad katterna skickar för signaler med sitt beteende. Det är bra om vi kan lära oss skilja på när de vill ha mat och när de vill ha uppmärksamhet. Vi är inga experter men våra katter är så uttrycksfulla så vi tränas hela tiden i att tolka deras beteende.
Som ett exempel berättar Helena om hur hon försökt vänja av Simpson vid att hoppa upp på diskbänken. Hon knäppte med fingrarna och gav honom mat när han hoppade ner. Efter några gånger hoppade han ner omedelbart när Helena knäppte.
- Tyvärr genomskådade han mig och började hoppa upp för att få mig att knäppa så att han kunde hoppa ner och få mat. Så det blev inte som jag hade tänkt mig. Nu försöker jag istället komma på något sätt att få honom att aldrig hoppa upp, säger Helena.
KBT-termen positiv förstärkning betyder att en önskad handling belönas. Det fungerar mycket bättre än bestraffning när det gäller katter.
- Man kan släcka ut ett beteende genom att nonchalera det istället för att bestraffa katten. En del tar till vattensprutan när katten gör något oönskat men det har inte funkat för oss. De tycker bara det är kul. Ofta handlar kattens oönskade beteenden om att de söker vår uppmärksamhet. Simpson brukar putta till en lampa eller en tavla när han vill att vi ska börja jaga honom. I de lägena nonchalerar vi honom och försöker istället ge honom uppmärksamhet när han gör något bra, förklarar Helena.

topp

Artikeln är publicerad med tillstånd av Åke Steinwall och tidningen Kattliv.

Anmäl
2009-04-15 23:04 #1 av: HasseH

Intressant läsning!

Anmäl
2009-04-15 23:40 #2 av: Nayak

#1 Japp.

En sak som man måste försöka komma ihåg med katter är att dom är så doftorienterade, med allt vad det innebär.

Jag råkade just ut för resultatet av ett oönskat beeende; BRAK från köket. LillFrank hade som vanligt hoppat högst upp på skåpen, via köksfläkten, varpå denna föll ner på spisen. Hela grejen for alltså rakt ner på spishällen. Jag har fasat för detta. Alla gör så, det är kul däruppe på skåpen, men LillFrank är för tung.

Det blir för mycket arbete att hindra honom från att göra det igen, så jag fixar en stege istället och hoppas han använder den. Om han får en innan fläkten kommer på plats igen så kanske den används i fortsättningen också. Kanske...

 

Anmäl
2009-04-16 00:17 #3 av: HasseH

#2 haha, katter påverkar inredningen! Får man se bild på denna stege sedan? Skrattande

Anmäl
2009-04-16 00:23 #4 av: Nayak

#3 Jaaa, visst påverkar dom inredningen!SkrattandeFråga min soffa tex.

Jag stod just och funderade på att fota vandaliseringen också. Men jag är för sjuk nu. Fy vad det ser ut! Måste ringa någon handyman imorgon. Usch!

Den har suttit uppe med 4 pytteskruvar, så det räcker kanske att dra i lite bättre skruv. Fast vad ska man fästa dom i...

Nää, det här är verkligen oönskat Tungan ute Men inte oförutsett

 

Anmäl
2009-04-16 11:52 #5 av: hannele44

Intressant läsning-tack för det!

Anmäl
2009-04-16 12:05 #6 av: Rovardotters

Intressant läsning.

#2 Ja, lukter ja, det är ett viktigare sinnesorgan än synen för vissa katter.

Anmäl