2009-06-10 22:37 #0 av: Nilla

Spanjorskan, eller Lillan, som hon oftare kallas är en berest dam. Under sex år reste hon tur och retur med sin husse och matte som tillbringade vintrarna i Spanien...

 

KL409s23-25a.jpg

 

Spanjorskan, eller Lillan, som hon oftare kallas är en berest dam. Under sex år reste hon tur och retur med sin husse och matte som tillbringade vintrarna i Spanien.
    - Första gången hon åkte bil  klagade hon högljutt i sin bur. Trots att vi bara kommit någon mil utanför Alicante stannade vi för att se om hon var kissnödig. Vi tog ut henne i selen och vi gick med henne till en liten skogsdunge men hon blev så skrämd av motorvägsbullret att hon kröp efter marken och försökte ta sig tillbaka till bilen. Efter det har hon alltid varit helt tyst när hon åker bil, berättar matte Inger Moberg.
    Inger och Egon har de senaste 26 åren tillbringat sju månader varje vinter i Spanien. Sommarhalvåret har de bott i den egna stugan i Prässebo, inte långt från Lödöse i Västergötland. Men nu är huset i Spanien sålt och eftersom stugan inte är vinterbonad köpte de en lägenhet i Ytterby utanför Kungälv.
    - Det blev för jobbigt att resa mellan Sverige och Spanien till slut. Vi hade det bra i Spanien men vi saknar det inte utan trivs bra med att vara tillbaka i Sverige för gott. Vi känner oss färdiga med Spanien nu, säger Inger.

Resorna mellan Spanien och Sverige gjordes omväxlande med flyg och bil. Under de 300 mil långa bilresorna har Lillan med jämna mellanrum fått komma ut och gå i koppel på en lugnare rastplats. Oftast ville hon dock göra sina behov i lådan i transportburen.
    - Det var lite besvärligt när vi stannade på hotell för då var ju Lillan jättepigg hela natten på hotellrummet eftersom hon sovit hela dagen i bilen, minns Inger.
    Tidigare hade Inger och Egon Smulan, en vanlig bondkatt som blev 19 år. Hon bodde hos Ingers föräldrar under vintrarna men förgyllde somrarna i stugan. Hon följde aldrig med till Spanien eftersom hon inte gillade att åka bil.
    - Min mamma tyckte det var konstigt att hon inte såg några andra katter kring deras hus medan Smulan bodde där på vintrarna men på somrarna dök de upp. Tydligen var Smulan mycket tuffare än Lillan och kunde hålla besökarna borta, säger Inger.

 

EN KATT MED BLÅ ÖGON


Innan huset i Spanien inköptes ägde Inger och Egon flera travhästar och bodde på en gård utanför Kungsbacka. På gården fanns det också fem katter som levde både i stallet och inomhus. Men ingen av de tidigare katterna har kommit dem lika nära som Lillan. Inger och Egon hade dock tillbringat många vintrar i Spanien utan katt innan Lillan kom in i deras liv.
    - Inger hade länge sagt att hon skulle vilja ha en katt med blå ögon. Så en dag när vi kom till marknaden i Torrevieja såg vi ett stånd där de sålde kattungar med blå ögon. "Där har du din katt med blå ögon", sa jag till henne, berättar Egon.
    - Men jag reagerade mest på att ungarna inte hade några svansar och frågade försäljarna anklagande varför de hade kapat av kattungarnas svansar. "Nej, det har vi inte gjort. De är födda sådana", fortsätter Inger.
    Så hon slog till och köpte kattungen. Väl hemma fick ungen tillbringa första natten i badkaret eftersom Inger inte visste om den var rumsren. Lillan ville dock inte stanna där utan klättrade snart ur badkaret och sökte sig till sin nya matte. Någon olycka blev det aldrig. Kattungen var rumsren från början.
    Kattungen fick heta Lillan för att hon var så liten och ynklig när hon kom hem till Inger och Egon. Inger badade henne direkt för pälsen var inte riktigt ren. Däremot var den lilla kattungen rumsren på en gång. Något som kändes bra inför den förestående resan till Sverige.
    Inger tvekade aldrig om att den nyinköpta kattungen skulle följa med dem till Sverige. Dagen efter inköpet tog hon med sig Lillan till veterinären som gjorde en blodanalys och gav henne en rabiesspruta.
    - Sedan fick vi vänta i sex månader innan veterinären kunde kontrollera att Lillan var fri från rabies. Vi hann precis få allting klart innan vi skulle åka hem på våren. Hon blev också avmaskad mot en bandmask som vi inte har i Sverige. Hon fick även fick även sprutor mot FeLv och kattpest, berättar Inger.

HÖLL SIG HELA VÄGEN


Alla sprutor och behandlingar bokfördes noggrannt i Lillans pass. När de ett år senare återvände med katten blev det en ny rabiesspruta ganska omgående efter ankomsten till Spanien. Totalt blev det fem resor mellan Spanien och Sverige för Lillan.
    - Vid tullstationen mellan Spanien och Frankrike skulle Lillans chipmärkning scannas av men hon vägrade att komma ur buren. Inger försökte dra ut henne men tulltjänstemannen tyckte vi skulle låta henne vara, berättar Egon.

- Sista gången vi åkte hem från Spanien höll hon sig hela resan hem. Vi skulle flyga hem med Fly Me, men de hade precis gått i konkurs så vi fick boka om till Sterling så hela resan från dörr till dörr tog drygt elva timmar. Under hela resan vägrade hon gå på lådan vi hade med men när vi kom fram till Sverige kissade hon blod så vi fick åka till veterinären med henne, minns Inger.
    Medan Inger berättar lyfter hon upp Lillan och visar upp en svansstump som påminner om dem man kan se hos vissa manxkatter eller hos en japanese bobtail. Så vitt Inger vet finns ingen av dessa raser i Lillans gener men däremot skvallrar det övriga utseendet om någon av kattens förfäder varit siames.
    - Veterinären skrev också siames i passet även om hon inte har någon stamtavla. Vi betalade bara 2000 pesetas, som då var lite över hundra kronor, för henne men vi har ju haft betydligt högre kostnader för att kunna ta henne med oss till Sverige, konstaterar Inger.
    Siamesgenerna syns framför allt i pälsteckningen. Inger visar bilder på Lillan som kattunge och då är det svårare att säga att detta inte är en äkta siames men idag är kroppsformen tydligt en huskatts och siamesfärgerna har mörknat. Men de blå ögonen är kvar.
    Inger kallar sig "det kattgalnaste som finns" och säger att hon  inte kan se en katt utan att söka kontakt och ofta kommer de självmant fram till henne. I Costa del Sol där de hade sitt första spanska hus kom det ofta katter förbi dem för att få mat. En av de katter de matat lät de avliva när de åkte hem sedan de insett att ingen av de bofasta i området skulle fortsätta mata katten. Inger ville inte att katten skulle svälta ihjäl vid deras tomma hus.
    - Förr, när det inte var någon ordning på den spanska sophämtningen, var det inga problem för katterna att överleva där. Då kunde de hitta mat genom att riva sönder sopsäckarna. Numera kommer katterna inte åt soporna längre så jag tycker det är ruskigt att så många fortfarande matar katter där och sedan åker ifrån dem, säger Egon.

TOMTEN RÄCKTE INTE TILL.

I stugområdet i Torrevieja ville Lillan ogärna stanna på tomten, trots att den var 800 kvadratmeter stor. Varje kväll när Egon spelat bridge fick han först kolla att Lillan var inlåst innan han kunde öppna grindarna och köra in bilen. Hon tillbringade större delen av dygnet utomhus och gjorde bara kortare besök inne i huset.
    - Hon hade så mycket att stå i på tomten i Spanien men hon ville ändå vidare och upptäcka världen utanför grindarna. Hon klättrade också lätt över cypresshäcken. Däremot var hon inte så kaxig när det kom främmande katter på besök inne på tomten. Hon morrade och var arg men det var vi som fick schasa bort inkräktarna, förklarar Inger.
    - Så småningom lärde hon sig klättra över häcken men hon klarade sig ändå undan olyckor i trafiken. Hon ville ut och se sig omkring men vi såg väldigt sällan henne komma hem med något byte. Det var bara gräshoppor, någon ödla och någon enstaka mus. Vi bodde i ett blandat villaområde med både turister och spanjorer. Grannarna hade ofta stora hundar så vi hörde aldrig talas om några inbrott. Lillan stötte aldrig ihop med några hundar där, förklarar Egon.
    - Men en gång på landet passerade en kvinna med tre stora hundar förbi vår stuga precis innan vi skulle åka därifrån och hundarna satte efter henne men hon hann upp i en björk. En annan gång stannade en tjej med en schäfer utanför vår lägenhet här i Ytterby. Jag stod med öppen dörr och pratade med tjejen när Lillan plötsligt rusade ut och attackerade schäfern. Jag hann precis suga tag i henne innan de rök ihop. Jag blev så överraskad för hon brukar vara rädd för allting, tillägger Inger.
    Hon beskriver sin katt som väldigt beskedlig men ändå mycket speciell. När man lägger fram mat reagerar hon inte förrän man pekar på maten. I Ytterby går hon inte längre än ut på altanen om det är vackert väder. Så fort det händer något drar hon sig undan. Men hon lever fortfarande väldigt annorlunda liv på vintern och sommaren.
    - Sedan vi flyttade hem till Sverige sover hon hela nätterna i sin igloo men på sommaren, när vi är i stugan, vänder hon på dygnet så hon kan jaga hela natten och sova på dagen, förklarar Inger.
    Stugan vid Prässebo ligger ensligt vid en sjö och där får Lillan komma och gå som hon vill. Lika stor frihet har hon inte i lägenheten i Ytterby. Inger har provat gå ut med henne i Ytterby men det är hon inte så förtjust i. På landet promenerar hon dock gärna med husse och matte och där finns det också goda tillfällen till jakt.
    - Varje morgon på sommaren följer hon med mig till utedasset. Sedan ska hon sitta på min axel medan vi går tillbaka till stugan och så vill hon att jag ska sätta mig ner och plocka lite gräs åt henne, berättar Inger.

Text & bild: Åke Steinwall. Artikeln är publicerad med tillstånd av Åke Steinwall på tidningen Kattliv.

 topp