Annons:
Etikettsjukdomar-defekter
Läst 11694 ggr
Nilla
2009-06-12 00:04

Katterier.

Bild 1. Klicka för att öppna i full storlek.

" -Katten är en solitär varelse som inte lever i flock annat än vid parning, digivning och vård av ungar...", vi diskuterar Ann-Marie Nilssons teorier utifrån boken "Kattens sjukdomar".

seal-point-siamese.jpg 

Vi har läst Anne-Marie Nilssons bok Kattens sjukdomar (1998) och i den finns ett avsnitt som behandlar katterier. Här nedan kommer ett referat ur boken som vi tänker oss ska kunna inspirera till en intressant diskussion.

Marie Logrell & Malin Almqvist 

Katten är en solitär (ensamlevande) som inte lever i flock utom vid parning, digivning och vård av ungar. Nilsson menar att katter kan umgås i grupp av sociala skäl, men sitter då enbart intill varandra och slickar exempelvis inte på varandra. Vi som föder upp Siames och andra raser inom Kategori 4 kan ofta uppleva detta lite annorlunda, eftersom våra raser i regel är så sociala att de ofta ligger tätt tillsammans, tvättar varandra och inte sällan hjälps de åt att ta hand om sina kattungar.

Men är de i grunden solitärer eller flockdjur? Finns det några situationer då vi har anledning att behandla katterna som just solitärer trots att vi också uppfattar dem som flockdjur? 

Nilsson skriver att det är biologiskt fel för arten katt att leva många på liten yta, ta in nya katter samt blanda den befintliga "kattflocken" med nya "kattflockar", dock är det så som de flesta kattuppfödare håller sina katter. Om man gör så, kan det gå ganska bra under ett eller två år men sedan kan problemen börja i form av smittsamma virus och andra sjukdomar. Enligt Nilsson beror detta på att man som kattuppfödare ofta har lite yngre katter som ibland byts ut mot nya unga individer från andra uppfödare för att få in nya djur i aveln. Unga djur är mer mottagliga för och sprider mer virus än äldre. Ur sjukdomssynpunkt är det bättre att ha lite äldre katter och inte byta ut avelsdjuren så ofta, de har ett stabilare immunförsvar och är inte lika mottagliga för sjukdomar och smittor. 

Har man en större flock och gång på gång för in nya katter, kan det finnas någon individ som inte klarar smittrycket. Denna blir då sjuk och bär på mycket virus. 

kattung_traelaada_kant.jpg

Om man blandar kattungar och vuxna katter blir problemen ofta värre, eftersom kattungar är känsligare än vuxna katter. Det kan bli så att katterna får ständiga eller återkommande problem med snuvor, rinniga ögon eller diarréer. Detta kan i sin tur leda till att kattungarna blir småväxta och att man får dräktighetsproblem, en inte helt ovanlig situation hos uppfödare världen över, menar Nilsson. Det beror inte på att katten har ett sämre immunförsvar än andra djur, tvärtom, däremot är kattens immunförsvar inte anpassat för "ett liv i flock".  Nilsson menar alltså, att dessa problem är miljöorsakade. Katter som sprider virus kan vara till synes helt friska eller sjuka, och man kan inte se på en frisk katt att den är virusspridare.

I Sverige finns inte så många katterier, de flesta kattägare håller sina katter som sällskapsdjur i familjen och föder ibland upp en kull kattungar. Under sådana förhållanden bör man helst inte ha fler än fem katter, menar Nilsson. Med vissa specialinredningar och utrymmen kan man ha 10 katter i ett hem. Vill man ha fler än så bör man konstruera ett professionellt katteri med speciellt anordnade utrymmen. Dräktiga honor bör avskiljas från övriga katter en tid innan förlossningen och bör sedan gå med sina ungar tills de skall säljas. Kattungar är infektionskänsliga och bör inte gå med andra katter enligt Nilsson, hygienen måste vara god.

PICT0002.jpg 

Rummen som katterna ska vistas i måste ventileras väl och det är viktigt att luft från sjuka katter inte leds in till rum med friska katter. Ventilationsutrymmen har många gånger bidragit till att sprida olika smittor.  Alla katterier och familjeuppfödningar måste ha en karantänsavdelning, där nyinköpta eller sjuka katter kan vistas i minst 2-3 veckor. Även katter som har varit på utställning bör vara i karantän i en vecka efter en utställning 

Maten bör stå långt ifrån sanitetslådorna. Alla sanitetslådor måste bytas varje dag så att inte parasitägg hinner mogna och bli smittsamma. Gammal urin övergår till ammoniak, vilket påverkar slemhinnorna och gör katterna känsliga för infektioner. Vidare bör man som människa hålla en noggrann handhygien och hela katteriet bör totalsaneras varannan vecka. Hon skriver en del om foderhanteringen och vikten av att lagra fodret i ett torrt och svalt utrymme så att inte nedbrytningsprocesser sätts igång som kan skapa giftiga mögeltoxiner. Det kan göra katter mycket sjuka. Likaså kan vitaminerna förstöras, vilket kan få allvarliga följder.

kattungar.jpg

Hon skriver också om vikten av att socialisera kattungarna genom att hantera dem dagligen vid 7-12 veckors ålder. Alla katter ska hanteras dagligen, framför allt för att kontrollera deras hälsa. I katternas rum ska det finnas hyllor så, att de kan dra sig undan och det ska finnas fler hyllor än det finns katter. Det ska finnas flera mat- och vattenskålar så att även ranglåga katter kan äta i lugn och ro. Man ska även ha flera sanitetslådor av samma skäl, enligt Nilsson. Det ska också finnas klösbrädor, klätterträd och leksaker. 

Kattuppfödare som har hållit på i några år, köpt in katter i omgångar och varit på utställningar, har sannolikt fått in en mängd olika virus även om man inte har så många symptom. De flesta vuxna katter är symptomfria bärare. Man märker vanligen, att man har ett virus när en kull kattungar insjuknar eller när en katt man sålt dör i FIP några månader efter flytt.

Om man får problem i sin uppfödning betyder det inte, att allt är slut men man måste vidta åtgärder, en del ganska dyra, enligt Nilsson. Man måste identifiera smittämnet genom olika tester och därefter åtgärda enligt följande: vid kattsnuva måste man avlägsna smittspridare och sedan vaccinera intensivt. Man vaccinerar dräktiga honor tre veckor före förlossning och kattungar från 3-6 veckors ålder. 

Får man in FIP måste man göra ett uppehåll i sin uppfödning och utställning en längre tid, mellan 6 månader och upp till ett år (där finns inga säkra rekommendationer, säger Nilsson). I alla situationer där man har en smittbärare, måste man skilja honkatten från de andra katterna ett par veckor innan förlossning och kattungarna ska inte träffa några andra vuxna katter. Om risk finns för sjukdomsutbrott, ska kattungarna avvänjas och avskiljas från mamman vid sex veckors ålder. Katterna ska helst virustestas före försäljning.

377680xk3tf3at39.jpg

Alla katter i ett katteri ska vara fullvaccinerade mot kattpest och kattsnuva och eventuellt också mot leukos, hävdar Nilsson. De ska också vara testade mot FeLV och Fiv. Man bör hålla koll på coronatitrarna så de inte är för höga. Ingen katt ska tillåtas komma in i katteriet, utan att vara fullvaccinerad och testad mot FeLV och FIV.

Man bör heller aldrig ta avelshonor till kattutställning. Det verkar som om de mest vinnande honorna aldrig blir riktigt bra avelskatter - det är okänt varför. 

När man vaccinerar och besiktigar kattungar bör man låta veterinären komma hem och göra det. Om man är kopplad till en veterinär som kommer regelbundet på hembesök, är det också lättare för den veterinären att hjälpa till om problem uppstår, därför att veterinären kan se hur miljön är. Även om det är mer kostsamt med hembesök, lönar det sig i längden, enligt Nilsson 

Anne-Marie Nilsson nämner vikten av en biologiskt riktig miljö flera gånger i sin text. Vad är då egentligen en biologiskt riktig miljö för en kattuppfödning? Är det att hålla katterna separerade i avskilda avdelningar, testa och avskilja smittspridare från resten av flocken? Är det att låta en kattmamma vara ensam med sin kull fram till flytt? Är det att hålla strikt på hygienen? Är det att strikt iaktta karantänsregler, inte bara för nyinflyttade katter utan också för katter som har varit på utställning? Är det att aldrig ställa ut avelshonor? Är det att nästan aldrig köpa in nya katter?

Katt-oogon.jpg

Anne-Marie Nilsson sammanfattar orsakerna till sjukdomsutbrott i katterier så här: 

A. Egenskaper hos katten

  • Ålder vid smitta
  • Annan samtidig sjukdom
  • Medfödda ärftliga bister i immunförsvaret (t.e.x Chédiak-Higashis syndrom)
  • Maternell immunitet (immunitet genom modersmjölken)
  • Näringsstatus

B. Miljöfaktorer

  • Populationstäthet
  • Hygien
  • Ventilation
  • Införande av djur från andra "populationer"

C. Faktorer hos smittämnet (virus)

  • Smittsamhet
  • Smittdos
  • Infektionsport

Anne-Marie Nilsson har hämtat sina rekommendationer ifrån professor Niels Pederson och Cat Fanciers' Association i USA.

Artikeln är skriven av Marie Logrell (S*Rovardotter's) och Malin Almqvist (S*Vildbackens). Redigerad av Nilla som infogat bilder från Fotoakuten.se

2066922cw3onqzfoq.jpg

Nilla - Moderator & medarbetare Siames IFokus

Annons:
Rovardotters
2009-06-12 15:20
#1

Vad tycker ni om Anne-Marie Nilssons rekommendationer? Håller ni era katter som hon tycker att man ska göra?

När det gäller FIP finns ny forskning på området som betonar den ärftliga aspekten, den var inte känd när hon skrev detta.

Om ni har smittor då hela kullar får rinniga ögon och snuvor, försöker ni då identifiera smittbäraren och "avlägsnar" den? Vaccinerar ni ungarna tidigt? Eller hur handskas ni med sådana problem?

hecajon
2009-06-12 17:30
#2

Intressant läsning, många tankar dyker upp.

Jag har ju själv inget katteri och kommer antagligen inte skaffa det heller, men 2st funderingar har jag direkt på om hennes rekommendationer, det är okej?

Byta sanitetslåda varje dag : Om man har sand som gör att kisset aldrig kommer till botten, räcker det att rensa många gånger om dagen och emellanåt byta ut all sand och rengöra lådan?

Totalsanera hela katteriet varannan vecka: Vad menas med totalsanering, vart, vilka kemikalier och hur mycket? Hur skulle man kunna göra det i ett normalt hem med ett fåtal katter och kull ibland för att vara på säkra sidan? Kan det inte bli fel också om man har för "rent"(tolka mig rätt) också?

Sen verkar ju det som att många snygga framgångrika tjejer har svårare att få bebisar! Orsaken till det får andra som har mer erfarenhet dryfta om.

kalindas
2009-06-12 20:11
#3

#1
Precis som du skriver är det ju en del skrikande felaktigheter om FIP. Detta eftersom känsligheten för corona till största delen är ärftlig.
------------------------------------
Sen är det inte fel med att minska stressen, mängden katter och renligheten. För bara för att katten bär på anlaget behöver det inte bryta ut.
Vet ju själv felen jag gjorde då katterna blev sjuka här.

  • Hade en stor låda och en mindre till 13 katter inkl. kattungar.
  • Tog in en vuxen hona som inte fungerade med alla.
  • Kastrathanarna slogs pga dominans problem.
  • Köpte in en kattunge.
  • Allmänt stressigt i gruppen

Men man lär sig av sina misstag.
Jag hade rent hos katterna och i deras lådor. Men stressen och trängseln gjorde sitt.
En sak som jag gjorde fel från början, var att köpa in för många katter på kort tid. Det är svårt att ta in nya katter!
Speciellt honor. Det ökar stressen!

Blir därför alltid lite orolig då jag ser andra köpa in flera katter på kort tid. Finns där då någon katt som är bärare av FIP anlaget eller har ett svagt immunförsvar av andra orsaker. Så finns det en stor risk att FIP eller andra sjukdomar bryter ut….Obestämd

Att ha kliniskt rent tror jag däremot inte på. Risken är stor att om dessa katter bli utsatta för någon smitta, så är de mer känsliga än katter i ett normalstädat hus (dvs ett med lite dammtussar i hörnen).Flört
Totalsanera tycker jag är lite överkurs. Dock är det ju aldrig fel att göra vårstädning där hela huset städas noggrant.

Ang. lådor och rengörnig så tror jag att det egentligen bästa alternativet är så som Smillas uppfödare hade till sina katter.
De kissade på kutterspån och tömdes varje dag!

Oavsett om man har klumpbildande, spånpellets eller annan sand. Så är det alltid större risk för bakterier och virus.

Mycket av problemen med våra katter tror jag bygger på en del ganska enkla saker…

  • Många avlar på typ istället för hälsa.
  • Använder katter i avel som kanske inte borde avlas med.
  • Utvärderar inte kullarna efter sina katter och stoppar linjer om det skulle visa sig vara problem.

Är inte oskyldig i de sakerna ovan. Men jag försöker välja katter efter sundhet för typ. Sen hade jag ärligt gärna köpt mig en liten fladdermus. Men det får vänta…

Sammanfattningsvis vad jag tycker är viktigt att här hemma…

  • Hålla normalrent hos mina katter och hos mig själv.
  • Använda flera lådor med sand som är lätt att rengöra. Helst byta och skura lådan ofta.
  • Undvika att köpa in fler honkatter och hellre spara avkomma efter egen hona.
  • Minska ovänskap och stress hos mina katter.
  • Om jag köper in ny avelshona. Gå efter föräldrarnas och syskons avelsegenskaper och sundhet. Mindre på typ.
  • Inte ha för många katter på liten yta.
  • Första hand ha katter för sällskap och inte till avel…

Har säkert glömt hälften och skrivit något dumt som jag måste förklara mer utförligt sedan. Obestämd

/Elisa

hecajon
2009-06-12 20:59
#4

#3 Vad kan man gör mer än lära sig av sina erfarenheter och lite goda råd från vettiga människor, alla gör vi våra misstag, vem är felfri?

Funderat lite mer nu på inlägget och då dyker det upp nya tankar igenSkrattande

Ang stress och fler katter på samma yta. Min Moa, har haft en förkärlek att gå in i garderoben och lägga sig i en av transportburarna ibland (som står där ifall det börjar brinna här hemma, ta i trä). Men häromdagen så lät jag en bur vara kvar på sängen och då använder hon den på samma sätt, jag tror att hon vill ha sitt egen vrå att gå in i, slippa de andra men samtidigt ändå vara med. Men rätt som det är så ligger hon i hög med de andra två utan problem. Då känns det som att trots att jag bara har en "tvåa" så får den katt som vill gå iväg för sig själv, det finns gömslen, utrymmen och vrår åt alla som vill. Men jag känner själv att 3st katter är max för mig i denna situation av storlek på lägenhet, men som jag sagt tidigare, Molly blev bara kvar av kärlek, inte sunt förnuft, jag skulle ju bara ha Maja och MoaOskyldig, men nu är jag glad att jag gjorde det trots mina principer!

Nu har ju vare sig jag eller mamma testat att ta in/köpa nya katter utifrån, utan det körs vidare på de egna uppfödda töserna, hoppas att det underlättar lite för att slippa få in sjukdomar, stress mm i gruppen, jobbigt ibland ändå med rangordning. Men utställningar, veterinärbesök och besökare mm kan ju bidra till något "skit" man inte vet om eller kan värja sig från, ett dilemma!

Rovardotters
2009-06-13 00:17
#5

#3 Jag tycker du har dragit väldigt kloka slutsatser. Du har haft en del att reda ut men du kommer igenom det klokare, det är bra.Glad

#4 Ja, visst har våra katter behov av lite egna revir, ett eget litet space att vila sig i. Utegående katter har alltid egna revir och sedan finns det fria space mellan reviren som ingen gör anspråk på, där de kan träffas och titta på varandra. Förutsättningen är förstås att det inte är för trångt och att alla håller sig till reglerna. De katter som tränger sig in i andras revir åker på stryk…

MalinL
2009-06-13 23:33
#6

Jag själv håller inte riktigt min kattuppfödning såsom Nilsson förespråkar. Men det är nog inte så många som gör ;-). T.ex så totalsanerar jag inte varannan vecka, honor med ungar har eget rum men honorna får även träffa de övriga katterna. Vi har inte karantän efter utställning.

När jag köper in en ny katt låter jag dock inte denne trffa de övriga förrän efter fiv/felv test.

Personligen tror jag att det är bra att man har perioder då man inte ställer ut och undviker att ta in nya katter så att det är lugnt ett tag och man inte för in nya bakteriefloror.

Annons:
Lejonhjarta
2009-06-14 14:35
#7

Är det inte lite som man säger om barn. Ett för rent hem ger lättare allergier. Bättre lite skit i hörnena än ett rent helvete.

Jag tror en kombination av saker är värre än om man tummar på en sak. Titta bara på hur vi funkar själva. Kan stå ut m mkt men när det blir för många olika saker så blir vi sjuka. Stressen är oftast värst!

cujo99
2009-06-16 12:22
#8

Jag har endast en liten uppfödning med max 3 honor. Avelshane åker jag till efter tester av båda djuren. Avlar i första hand på temperament och sundhet. Finns det fler att välja av som fyller mina krav så går typen i första hand. Men jag ger aldrig efter på temperamentet då jag har sett för mycket skygga siameser. Jag tycker inte det är rastypiskt när en katt som är känd för sina sociala egenskaper gömmer sig när det kommer folk. Försöker att ha det så rent som möjligt av sådant som inte är naturligt. Bakterier utifrån får de dagligen. Har pratat med fler uppfödare som sagt att de som har haft en utekatt som släpat in "bakterier" har haft friskare djur. Min kastrat får gå ut för jag bor så till. Har peppar peppar aldrig haft en sjuk katt. Men bit och rivskada och ett ormbett. Olyckor räknar jag inte in som sjuk. Jag tror på mindre flock. Det ser man ju på dagis. När barn börjar där brukar det bli mycket sjukdagar.

Rovardotters
2009-06-16 13:00
#9

Mina katter har tillgång till ett uterum och en inhängnad gård runt en pool sedan vi flyttade ut på landet. Tidigare i stan hade de också tillgång till en inhängnad gård. Men jag släpper ingen att springa fritt utomhus, det finns redan lösgående huskatter som blir överkörda helt i onödan. Även kastrater. Dessutom vill jag inte att mina katter ska hamna i slagsmål med främmande katter, det är så som FIV sprids, förutom allt elände med skador. Vi har också stora rovfåglar här, en som tog en skata i häcken en morgon så kattungar kommer jag att skydda extra mycket, inte mot bakterier men mot rovffåglar. När de vuxna är ute spanar de också upp i luften efter fåglar, inte för stt fånga dem nuförtiden som de gjorde i stan men de känner nog den stora duvhökens hotande lovar. Jag funderar på att bygga ett nättak över poolen men det blir samtidigt så väldigt instängd så jag vet inte riktigt än hur vi ska göra. Duvhöken är dock inte rädd för oss människor heller, det märkte min man och jag i våras när vi var ute på en promenad, vi blev attackerade flera gånger av den när vi passerade reviret. Så jag är lite orolig när katterna ska vara ute, jag står och spanar och rör på mig så den ska veta att jag finns där och vaktar mina katter.

kalindas
2009-06-16 21:56
#10

#9
Rovfåglar är lurigt.
Har Glador här som flyger över huset. Har lagt ett blått jordgubbsnät över gården här. Men är fortfarande rädd att släppa ut dem utan uppsikt då det är en del hål i nätet…Obestämd

/Elisa

Rovardotters
2009-06-16 22:20
#11

# 10 Jordgubbsnät kan kanske vara ett alternativ, det har jag inte tänkt på, lätt att lägga upp och ta bort och tillräckligt för att hindra en attack om man ändå är i närheten. Mina föräldrar har höns och de bor bara en mil ifrån oss nu, de har haft en duvhök inne i sitt hönshus vid två olika tillfällen. Rena massakern, hemskt! Duvhöken dödar och skadar vilt omkring sig och de är väldigt listiga. Men lägger man på ett nät så ser de att det finns ett hinder och det borde stoppa dem tillräckligt om de också ser oss människor, hoppas jag…

MalinL
2009-06-20 19:41
#12

#7

Jag tror också att stressen är en kraftig orsak när man får problem.

Att hålla kliniskt rent i alla väder är inte många som klarar och lite skit i hörnen kanske inte gör så mycket. Men detta tror jag gäller om man har en liten stabil kattgrupp där det är ingen eller mkt liten trafik av katter in - ut, där man inte ställer ut mer än kanske någon gång per år osv.

Men har man många katter, ställer ofta, har flera kullar / år samt tar in nya katter ofta så tror jag det är av vikt att man håller en ren miljö och att man avskiljer honr med ungar samt nya katter. Annars finns nog en överhängande risk att man får problem, om inte förr så senare. Katter är ju besvärliga djur på det sättet eftersom imunförsvaret inte är anpassat för flockliv. Hundar är inte alls lika känsliga i detta avseende.

namsooks
2009-06-21 02:12
#13

Det är en mycket intressant artikel, jag skulle vilja säga att mina katter här hemma i allra högsta grad beter sig som en flock! De älskar att vara tillsammans, putsa och leka tillsammans.

jag har nu tre fertila avelshonor, två kastrater och en yngre hona, samt en fertil avelshane som inte hålls på samma yta.

När jag hade två kullar i ungefär samma ålder samt ca 2-3 vuxna individer på en yta av 120kvadrat och då upplevde jag att osämja bland olika katter märktes oftare. Så absolut att det måste vara stressande för katterna att vara för många på liten yta och toleransen för smitta minskar med stressen.

lådorna töms två gånger per dag och total rengörs ca vart tredje vecka. Då finns det en låda på två katter.

Totalsanering skulle nog innebära att jag ständigt skulle få stå med moppen i högsta hugg!

Att hålla utställda katter i karantän efter utställning måste jag erkänna att jag inte alls gör.

Hona med ungar hålls i eget utrymme tills ungarna är ca 4-6veckor gamla innan de träffar andra katter i katteriet. Vaccineras brukar de göras när de är 9veckor samt vid 12-13veckor. Där kan jag tänka mej att åsikterna går isär en del då jag vet att vissa vaccineras vid ca 10veckors ålder för första gången och det verkar funka för dem och de verkar inte må sämre av det?!

att handskas med kattungar dagligen mellan 7-12veckor går väl inte att undvika?????

Jag brukar vara i bolådan och peta och greja med de små så fort de föds!!!!

Att de mer extremtypade katterna inte funkar lika bra avelsmässigt är en mycket intressat ämne att diskutera.

Annons:
Rovardotters
2009-06-21 12:00
#14

#13 Jag instämmer med dig i din sista fundering - varför funkar inte de extremtypade honorna i avel? Detsamma kan gälla vissa hanar också. Det som Anne-Marie Nilsson tar upp tangerar frågan men jag antar att hon menar att allt runt utställningarna i sig (stressen, smittor, långa perioder av p-piller mm) är det som förstör honorna. Men självklart kan det hänga ihop med att det är de mest extrema katterna som ställs ut eftersom det är de som har störst chans att vinna.

Det är ju ganska mycket som är konstigt med de extrema katterna, tex att de kan födas i en i övrigt helt medioker kull efter ganska mediokra föräldrar, plötsligt så finns det bara en där som ser så mycket mer ut än sina syskon. Många är vi också som har upplevt hur de snyggaste/mest extrema tycks vara de mest benägna att få någon defekt, är den inte synlig i form av knickar och sternum så finns det något annat som inte stämmer som testiklar som saknas eller något annat runt fertiliteten eller andra problem som gör att katten inte kan användas i avel.

Det man kan fundera på är ju om det är någon typning (genom kraftig inavel) som har gjorts tidigare (på 1980-talet exempelvis) på defekta katter som har blivit "permanent" dvs att ett visst utseende hänger ihop med vissa defekter. När denna typning visar sig följer det automatiskt med en eller flera av dessa defekter. Ja, jag bara spånar, jag vet inte hur det förhåller sig.

MalinL
2009-06-21 20:27
#15

#13 och #14 jag tycker också att detta är intressant. Att det ofta verkar som att det är de mest extrema katterna som får någon defekt och där särskilt hononra ofta inte fungerar i avel. Det skulle vara intressant att utreda detta lite mer.

#14, jag tror också det kan vara så som du säger, att ett visst utseende hänger ihop med vissa defekter. Och hur förargligt är det inte om man står där med en kull och den snyggaste ungen har fått kullens enda defekt.

namsooks
2009-06-21 21:30
#16

Ja onekligen intressant att diskutera olika synviklar kring de extremtypade katterna.

Det känns som om naturen själv säger ifrån då i form av olika defekter eller att de faktiskt inte löper, blir dräktiga eller e. bara ena stenen på plats.

har själv haft kull med den absolut finaste i typen utvecklar sternumkrok, då som den enda i kullen med defekt.

Upp till toppen
Annons: